De sista fossila dropparna till barnens framtid

Texten som strax följer dök upp idag – via Facebook-minnenas arkiv. Jag skrev det för precis ett år sedan och nog funkar den även idag? Varsågoda!

Götalandsbanan för dyr påstås det. Inte då. Den bygger vi åt våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn… för att de också ska få glädja sig åt åtminstone något av den rörlighet som vi skämmer bort oss själva med hela tiden.

De sista dropparna fossila bränslen som vi får använda innan kol- och oljeeran definitivt är över allra senast 2050 måste vi använda mycket klokt. Bland annat till att investera i våra barns möjligheter att producera elenergi och att resa.

Den kalkylmodell som nu kan avgöra om en investering på 100, 200, 300 års sikt är lönsam existerar inte. Nä, det är väl inte fel att räkna, men något givet svar kommer det inte att bli. Istället måste vi resonera oss fram. Vill vi att våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn ska kunna resa åtminstone i Europa lite då och då i sina liv? Hur vill vi att deras samhälle ska vara? Fossilfritt, det är nödvändigt, men därutöver…

Så här tänker jag. Jag vill att den mänskliga civilisationen ska överleva. Jag vill att en ökande andel människor – målet är alla – ska ha tak över huvudet, mat, ljus och värme. Högklassig utbildning och högklassig sjukvård.

Jag vill att människor ska ha goda grannar, goda vänner, kunna ha det så materiellt väl förspänt att all tid inte går till överlevnad. Och få i övermått det som verkligen ger lycka – mänsklig närhet och värme.

Men många andra saker måste ändras. En tvättmaskin eller ett kylskåp som går sönder kan inte köras till återvinningen i sin helhet efter bara 5-10 år. Nej, sådant bygger vi i framtiden så att det håller en generation (eller mer!)

Och så vill jag också att något slags möjlighet att möta andra världar, andra kulturer ska kunna bestå. Biobränslen kommer inte att räcka till allt vi hoppas att det ska räcka till. Elektriskt flyg kanske aldrig blir av.

Så då bygger vi järnväg med tåg som kan gå fort. Vi bygger den över Europa och världen, och vi börjar nu. Vi bygger inte i första hand för oss utan för kommande generationer. Vi är skyldiga dem det. Att bli ihågkommen som den tarvliga generationen som brände omåttliga mängder kol och olja för sin egen lycka, men inte ens mäktade med att använda några fossila droppar för att på allvar säkerställa nästa energisystem och nästa transportsystem, det eftermälet… det vill vi inte ha. Väl?

(Bilden: De senaste pressmeddelandena från myndigheten Transportanalys)

IMG_0043