De sista fossila dropparna till barnens framtid

Texten som strax följer dök upp idag – via Facebook-minnenas arkiv. Jag skrev det för precis ett år sedan och nog funkar den även idag? Varsågoda!

Götalandsbanan för dyr påstås det. Inte då. Den bygger vi åt våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn… för att de också ska få glädja sig åt åtminstone något av den rörlighet som vi skämmer bort oss själva med hela tiden.

De sista dropparna fossila bränslen som vi får använda innan kol- och oljeeran definitivt är över allra senast 2050 måste vi använda mycket klokt. Bland annat till att investera i våra barns möjligheter att producera elenergi och att resa.

Den kalkylmodell som nu kan avgöra om en investering på 100, 200, 300 års sikt är lönsam existerar inte. Nä, det är väl inte fel att räkna, men något givet svar kommer det inte att bli. Istället måste vi resonera oss fram. Vill vi att våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn ska kunna resa åtminstone i Europa lite då och då i sina liv? Hur vill vi att deras samhälle ska vara? Fossilfritt, det är nödvändigt, men därutöver…

Så här tänker jag. Jag vill att den mänskliga civilisationen ska överleva. Jag vill att en ökande andel människor – målet är alla – ska ha tak över huvudet, mat, ljus och värme. Högklassig utbildning och högklassig sjukvård.

Jag vill att människor ska ha goda grannar, goda vänner, kunna ha det så materiellt väl förspänt att all tid inte går till överlevnad. Och få i övermått det som verkligen ger lycka – mänsklig närhet och värme.

Men många andra saker måste ändras. En tvättmaskin eller ett kylskåp som går sönder kan inte köras till återvinningen i sin helhet efter bara 5-10 år. Nej, sådant bygger vi i framtiden så att det håller en generation (eller mer!)

Och så vill jag också att något slags möjlighet att möta andra världar, andra kulturer ska kunna bestå. Biobränslen kommer inte att räcka till allt vi hoppas att det ska räcka till. Elektriskt flyg kanske aldrig blir av.

Så då bygger vi järnväg med tåg som kan gå fort. Vi bygger den över Europa och världen, och vi börjar nu. Vi bygger inte i första hand för oss utan för kommande generationer. Vi är skyldiga dem det. Att bli ihågkommen som den tarvliga generationen som brände omåttliga mängder kol och olja för sin egen lycka, men inte ens mäktade med att använda några fossila droppar för att på allvar säkerställa nästa energisystem och nästa transportsystem, det eftermälet… det vill vi inte ha. Väl?

(Bilden: De senaste pressmeddelandena från myndigheten Transportanalys)

IMG_0043

Advertisements

Däruppe flyger en dröm…

image1.JPG

Högt över takåsarna i Borås alldeles nyss. Drömmen som flög förbi. Bort och iväg. Äventyret. Så här skriver SAS.

“DREAMS.
THE KIND YOU WON’T FORGET.

There’s nothing wrong in wanting something more. Something new. Something special. Something quite incredible. That’s why we’ve made SAS Dreams, a tailor made concept that offers truly unique experiences, for SAS EuroBonus members only. So check your inbox for the special invite. Have a look. We’re sure you’ll find something you like. Be a dreamer. Be a traveler.”

Men… (jag lånar en bit av en målande och innehållsrik text – länk nedan)

En kollega skriver fornøyd på Facebook at han tok seks flighter på fire dager. For dette får han tomler opp.
Tre venner legger ut bilder etter New York-maraton. De flyr over et verdenshav for å løpe 42 km, og jeg trykker LIKER.

Det er noe merkelig her.
Om jeg helte søpla mi utover Nordmarka, fotograferte det og la ut på Facebook, ville få trykket LIKER. Noen ville spurt: Hva driver du med? Hva har skjedd med deg?
Om jeg lot bilen min stå på tomgang mens jeg jobbet, var på kafé, trente og sov, ville få trykket LIKER. Men fly, vårt største bidrag til global oppvarming og dens konsekvenser, LIKER vi. (..) Av alt vi som enkeltpersoner gjør, er å fly det verste vi kan gjøre mot klimaet.”

“There’s nothing wrong in wanting something more.” Really. Vilken dröm!

Här finns hela texten http://harvest.as/artikkel/a-fly-er-det-verste-vi-gjor1

 

sas

Har vi koldioxid innanför kepsen?

Har ni tänkt på en sak?

Keps inomhus kan få en hygglig del av vuxenvärlden att tappa koncepterna. Den där mössan anses så illa att den rent av är förbjuden i ett okänt antal skolor. Signaturen “Hugge 2.0” vittnar i en lokaltidning från sin skola: “Hej! Man får inte ha kepsar på lektionerna. Det tycker jag är fel.”

Åh, ironin. Något så totalt harmlöst är förbjudet.

Men utanför mitt kontorsfönster pågår allvarligt skadande av nuvarande och framtida livsmiljö varenda dag. Fossilbilarna rullar på som om ingen morgondag fanns.

Var är vuxenvärlden? Som förbjuder saker av omsorg om sina barn.

FullSizeRender

Konsumentmakt, eller? Nä, godiset går allt åt

Alltså, konsumentmakt funkar ju inget vidare alls.
Rekord i bilförsäljning.
Rekord i flygresor.
Rekord i kött.
Står godispåsen framme så går sötsakerna åt. Bättre är vi nog inte på egen hand – så då tycker jag att vi gör det tillsammans istället! Att här behöver styras, regleras, beskattas, förbjudas är väl alldeles uppenbart? Då gör vi det!
Och hittar på andra kuliga saker att göra än att flyga som tättingar.
Annat smaskigt att äta.
Och plockar fram hoj och har skoj – att byta till cykel för de rätt många som bor så till att det kan funka (ja, kanske med lite besvär…) är en solidaritetshandling med de som bor avlägset eller de som har svårt att gå. Och så är det nyttig kroppsrörelse!
Heja på!
Länkar – konsumentmakten leder oss rätt, eller?

“Jobba hos oss – vi betalar dig sämst i landet”

 

Tänk dig den platsannonsen. “Jobba hos oss – vi betalar dig sämst i landet”.

Ska vi öva kreativiteten en aning?

Energi- och råvaruintensiv överkonsumtion är ett enormt och växande planetärt problem (vi i Sverige ligger på 4,2 jordklot/år).

På grund av detta är det inte rimligt att nästan hela belöningssystemet i arbetslivet går ut på att erbjuda/kräva ytterligare konsumtionsökningsutrymme (utöver en hygglig basnivå som alla löntagare borde få nå upp till).

Hur kunde man då belöna framgång/befordran/ålder/ökad kompetens på andra sätt än att erbjuda konsumtionsökning? Här är min lilla lista. Lägg gärna till mer… (En del förslag verkar måhända lite i det blå, men, tro mig, detta är djupt allvar.)

Så…

…tänk den arbetsgivare som på allvar satsar på att erbjuda något helt annat än det vanliga! Ur platsannonsen:

“Jobba hos oss – vi betalar dig sämst i landet!

Istället erbjuder vi dig Sveriges i särklass bästa personalförmåner och belöningar:

* Medalj vid högtidlig ceremoni efter tio år. Efter 25 år får du en egen stjärna med ditt namn ingjuten i trottoaren på Storgatan.
* Fria miljö- och klimatcertifierade tjänster för alla smaker. Vi har egen tatueringsstudio (två fria tatueringar per år), Sveriges största sol- och badlandskap med landets längsta inomhusstrand, 11 olika sorters massage, barnvakt fyra kvällar per år, årskort med kollektivtrafiken eller fri cykel (reprationer ingår) – vill du lära dig laga själv erbjuder vi pratiska kortkurser på arbetstid, plocka frukt och bär i vår egen stora trädgård under säsong, kortad arbetstid för att hinna göra ett handtag i odlingarna då och då.

Nu är det er tur. Uppgiften är att belöna, glädja, göra livet lättare för anställda, avancemang där belöningen är något annat än pengar. Några idéer? Skriv gärna något här https://www.facebook.com/kennet.ohlund/posts/10154592167558985

stars