October | 2020 | Poesi i de ekologiska krisernas tid

Jag vill något – så mycket att det är som eld i mig. Den är med mig varje dag. På varje möte på jobbet. När jag vilar. När jag cyklar till jobbet. Hela tiden är den där brinnande viljan där och driver på.

Jag vill att människor som lever i elände nu ska ha mat, och demokratisk röst i sitt samhälle och frihet – och framtid på en planet som är hel och fungerar.

Jag vill att våra barn och deras barn också ska kunna få leva goda liv – på en planet som är hel och fungerar.

Jag vill ändra på saker och jag vill göra det tillsammans med människor som drivs av samma inre eld som jag.

Det är vi som vet att det inte funkar att bara säga saker som låter fint. Sådant som att ”klimatet är vår tids ödesfråga” – men sedan inte vara beredd att göra just något alls. Eller värre, göra tvärtom, mot allt förnuft. Bygga motorväg. Slopa flygskatt och bygga ut flygplatser. Investera hårt i fortsatt oljesamhälle.

Jag läser ett avsnitt i Karlsson på taket gång på gång just nu. Jag läser det som en liknelse.

“Futt-futt-futt, sa ångmaskinen. Den sa det fortare och fortare och fortare, futt-futt-futt. Till sist lät det som om den galopperade, och Karlssons ögon strålade. Lillebror slutade upp att bry sig om fläckarna på bokhyllan, han kände sig väldigt glad över sin ångmaskin och över Karlsson, som var världens bästa ångmaskinsskötare och som hade kontrollerat säkerhetsventilen så bra.

— Jo, jo, Lillebror, sa Karlsson, det var verkligen futt-futt-futt det här! Världens bästa ångmaskinssköt…

Längre hann han inte, för just då hördes en förfärlig smäll, och där fanns plötsligt ingen ångmaskin mer utan bara bitar av en ångmaskin kringströdda över hela rummet.”

Att bromsa maskinen – det kommer att märkas i våra liv, genom färre köp av nya prylar, färre flygresor – ett materiellt enklare liv där mycket mindre energi och färska råvaror förbrukas. Där vi använder den mindre mängd energi som är tillgänglig när de fossila bränslena är avvecklade till sådant som på riktigt är viktigt: Mat, kläder och tak över huvudet för alla. Omsorg och tillsammanskap, kunskap och bildning, mänsklig gemenskap. Ekonomisk rättvisa och frihet från diskriminering.

Vi måste för allt i världen bromsa maskinen istället! Och vi måste klara att bromsa rättvist, dela både bördor och glädjeämnen.

Poesi i de ekologiska krisernas tid

Kennet Öhlund

Monthly Archives: October 2020

Tänker om mig

Bromsa!