Vi – del av

Jag sitter på en stubbe, en mossmössad pall.
Jag blir allt blöt i baken, med tiden rätt kall.
Från mossen i skogen, ja, där ser jag bäcken, på vägen till havet, dit den vill.
Begrundar världens kretsgång, allt händer igen.
En långsam världens kretsgång och vi – del av den.
Från mossen i skogen, ja, där ser jag bäcken, på vägen till havet, dit den vill.

Vad måste du?

Hej ekorrn, du som äter frö, visst finns du till för mig?
Så jag kan glo och jaga, ja, och kanske skjuta dig
Nej hördu mänska, sicket prat, nej inte är jag din
Jag hämtar lite frö hos dig, det medges utan snack
Jag snor en fågelunge här för sån är min natur
Jag gör nog som jag måste jag, men du, vad måste du?
Du sprider gift och välter berg och plågar grisar, utan tack
Din natur är väljandet, ett mycket plastiskt djur
Se länkar mellan dig och mig och allt och gör det nu
För varje bit av livets väv du tanklöst väljer bort
Så sår du mera framtidsnöd för barnen av din sort
Nu säger ekorren som skuttar där, att mest så är jag min.