Hej, källan

Hej lilla källa i skogen! Dig har jag aldrig sett förr.

”Det var längesedan någon människa kom hit och lånade vatten ur min flytande gränslösa kropp.”

Så talar jag som källan.

”Men innan det fanns vattenverk och djupborrad brunn var jag livet för de som bodde här då. Så är jag livet för de som bor i mig också nu.”

Så talar jag som källan.

”Jag ger er gärna av mig. Ni behöver mig. Ni är som jag, har en flytande gränslös kropp. Mitt uppdrag – er törst. Ert uppdrag – min vård. Vi går in i och ut ur varandra.”

Så talar jag som vattnet.

Över allt

Det tunnaste av nysnötäcken över allt

Över hårdtrampad jordbrun stig på ängen
Över livsbejakande döda askens skelett

Snön denna dag, klockan tio i två med människors mått
utgörs nära studerad av korslagda tvärslagda stavar av is

Snön idag över allt

Över sprickor som mödosamt mer för vart år
mönstrar maskrosors människors mossors asfalt

I morgon kanske över inget

Då rinner den in i det döda och levandes lopp
Av hopplöshet och hopp