Blå märken för en undanträngd och nedgrävd bäck

Under ett års tid har en studiecirkel ägnat sig åt en bestämd liten bäck, Salängsbäcken, som steg för steg trängdes undan av den växande staden Borås. Ner i rör under marken. Här redovisar vi i ord och bild något av det vi har tagit reda på.

Fram till åtminstone tidigt 1800-tal rann en bäck från skogen uppe på Tokarpsberg, genom skogs- och jordbruksmarkerna, ner genom den lilla staden och ut i Viskan.

Senast cirka 1850 hade bäckens nästan totala utplånande från markytan börjat. Först grävdes den ner från nuvarande Kungsleden vid Stadshuset och loppet via Bäckegränd och Södra Torget ut i Viskan.

Kring år 1900, när Gustav Adolfs kyrka skulle byggas, lades den under jord även därifrån. Runt mitten av 1920-talet fortsatte osynliggörandet genom stadsdelen Salängen, som byggdes och växte snabbt vid den tiden.

Till att börja med grävdes bäcken, såvitt vi kan komma fram till, ner i eller åtminstone nära sitt ursprungliga lopp. Men tiden gick, Borås fick ett dagvattennät för borttransport av regnvatten från gator och trottoarer. Bäcken har alltså lämnat mycket av närheten till sitt historiska lopp på ytan, och flyttats in i dessa dagvattenrör (kraftig mörkblå linje i den moderna kartbilden).

Den som vill – och det ville vi! – kan fortfarande hitta ett litet flöde ända uppifrån Tokarpsberg, som når Fiskdammen på Bergdalen. Från dammen porlar bäcken vidare ur ett rör och sedan öppet knappa tjugo meter – det är allt som är kvar för oss som ser saker från markytan. Vad som kan leva i dagvattenrören under gatorna – alger, svampar, insekter? – vet vi inte. Men vattnet flyter där fortfarande.

Vi har studerat bäcken, dels för dess egen skull, men också som en symbol för så mycket större förlopp – symbol för hur människor lägger under sig och dominerar andra levande varelser och hela landskap. Ofta utan mycket eftertanke.

För att locka oss själva (och kanske andra) till just sådan eftertanke, till bättring i vårt förhållande till skog, berg, hav, sjö, bäck och flod – och allt som lever där – blandade vi vatten, mjöl och karamellfärg. Med den målade vi märken med ojämna mellanrum efter den väg vattnet numera tar från Fiskdammen, via dagvattenrör till Viskan vid Teaterbron.

Märkena kommer att nötas bort av regn och sol och vind, men tills det sker: ser du en blekblå fläck på gatan, så vet du vad det är.

Här finns mer att läsa om studiecirkeln Flow Feelers, för den som har blivit nyfiken. https://www.skimmerochharvor.net/pageff

Tack till Marita och Lennart Wasling (som har skrivit om bäcken här http://www.culturum.se/StadVand/SaBack.htm), Jonas Holmberg, Anders Ejdring och alla andra som har hjälpt oss att hitta bilder, fakta, visat oss platser på och kring Salängen.

Nutid – bäckmärke i korsningen Kungsgatan-Stora brogatan.
Nutid – Salängsbäcken finns i underjorden och leds via dagvattennätet från Fiskdammen på Bergdalen till Viskan vid Teaterbron (mörkblå kraftig linje). Studiecirkeln Flow Feelers har blåmärkt sträckan med glesa mellanrum, uppe på asfalt och gatsten, som ett minne av ett undertryckt vatten. Den slingrande ljusblå linjen är bäckens historiska lopp.
Geografisk avmätning 1728. Bäcken flyter genom rutnätsstaden. Vi trampar i förföräldrarnas spår – gatorna i nutid följer nästan helt samma sträckningar. Bäckmynningen vid nuvarande Södra torget. Källa: Lantmäteriet historiska kartor.
1917 – Salängen bebyggs. Från Kvarnberget mot öster. Mitt i bilden flyter fortfarande Salängsbäcken i ytläge, även om den bär tydliga spår av uträtning för människors behov. Foto: Gustaf Nilsson. Gatunamn inlagda i bilden av Lennart Wasling. Fotot finns också att hämta i Digitalt museum https://digitaltmuseum.org/
Landeriet Lugnet med bäcken i förgrunden, även här uppenbart uträtad. På denna plats byggdes senare Gustav Adolfs kyrka som invigdes 1906.
Blått märke där bäcken rinner ner i sin underjordiska fångenskap. Björkängsvallen till höger i bild.
Nutid. Vattnet tränger sig på. I källaren på Gustav Adolfs församlingshem går pumpen.